ISABELLE CARLSSON

För er som inte känner mig, och även för er som känner mig kan jag berätta lite om gången i mitt liv..mina största misstag. jag har 2 absolut största misstag. Jag har nog världens sämsta självförtroende, om man ändå var som Kissie eller nånting, som aldrig tog något skit av någon! som kastar saker bakom ryggen och bara går vidare.. sån kan jag meddela att jag inte är. Kan anses som kaxig och rätt mogen för min ålder. Andra tycker annorlunda. Är rädd för att såra andra, men är även rädd att bli sårad själv. Ett av mina största misstag är absolut förändringen. Förändringen på personligheten.. känner väl innerst inne att jag vill vara värsta perfekta supergulliga glada tjejen som stolt kan snacka om bra saker i livet. men jämt och ständigt händer saker som får framför allt mig kännas som misslyckad. och händer nåt, då ligger jag på nivå 0 igen. det har hänt många gånger, och det är personer som inte gillat mig för den jag blivit, varit eller trodde jag skulle bli. Därför har jag ofta ändrat mig, ena stunden va jag den som försökte fixa mitt egna liv för att sen kunna hjälpa andra. När det då kändes fel sket man totalt i allt och då var man egoist, sen när man kände själv att Yes nu är jag den jag verkligen känt att jag velat vara! sen vet man att det finns personer och även ens vänner som inte ville ha den personen. hade jag varit samma person som från första början, vet jag inte vart jag skulle stått just nu?Faller man en gång, är det svårt att komma upp. Och när man väl kommer upp är det svårt att börja om på samma lätta väg, man måste skapa nya vägar om och om igen och det är det som varit en svag sak för mig i livet. att trivas med mig själv. att inse att man är bra, det är nåt jag försöker att kämpa mig till nu. det är något jag försöker, är det nåt som kommer ivägen när jag är lycklig. försöker jag kolla framåt, även fast man vill stanna, bli irriterad och fixa till det. men jag känner att jag måste vidare. måste finna den lyckan jag vill ha, där framför allt mina vänner älskar mig för den jag är..

Ett annat misstag, som har med utseendet att göra.. Jag vet att du läser det här mamma, och alla ni andra vänner och läsare. En period började jag käka mindre mängder med mat. Har aldrig velat bli riktigt mega smal, bara vara perfekt så fler killar skulle vilja ha en, man ville liksom vara en av alla andra. Skillnaden kom snabbt, för i samma vända som jag "små bantade" växte jag och blev längre.. därför blev allt upp och ner. Jag älskar framför allt mat! men när man sen får för sig att man inte ser ut som alla andra, man ser alla andra tjejers kroppar, små minimala slimmade kroppar som man bara ser killar kollar efter. Då känner man att det är där man vill stå, man vill vara den tjejen. Just nu äter jag faktist hyfsat stora mängder med mat, kan vara lite svårt att käka ibland. Men det här va ändå ett tag sen..och det var bland det absolut dummaste jag någonsin gjort i mitt liv! Tjejer måste lära sig själva att vara nöjda med deras kroppar, försöka hitta självkänslan, för den vet jag många tjejer har tappat. Jag är en av dom.

Någon som känner att dom har suttit i precis samma skit?Skriv gärna en kommentar! Ni andra får också naturligvis gärna kommentera, ge råd eller bara skriva nånting glatt! Annars får ni ha en fortsatt trevlig kväll..puss!