ISABELLE CARLSSON

Nu ska ni få åka på en riktig åktur.. jullan har stått och tjatat om att jag ska berätta för er bloggare hur det var när jag försökte vara som julia.( julia är min bästavän ).. så det är väl bara att börja. Det var väl typ i fyran någon gång jag började kolla på julias beteende, hon var den som alla hängde efter hon var den som alla ville vara med osv. hon gick i 4b och jag 4c.. det var vinter och julia var bästis med en tjej i min klass om jag umgicks med. kristin heter hon. dom umgicks efter skolan och drog hem till kicki och jag var en tid den som var "ledaren" i vårat gäng. och dom som bestog i det gänget var jag,kicki, danni, domme och emma. så jag och julia hade som samma plats fast i olika gäng. whatever, jag kollade hur julia gick och började gå likadant. problemet var bara att hon gick jävligt fult, haha förlåt julia! men hon släpade framsidan av skorna i marken, och jag gjorde detsamma?grejen var ju bara den att mina skor sen förstördes?och inte fattade jag det heller..men nu var gångstilen fixad iallfall.

sen kom vi ut från bilden en gång, då stog julia utanför och väntade på kristin. sen gick vi på baksidan av skolgården mot en vägg där två runda ringar var ritade..så tog julia händerna på dom och sa "mmh, kläm kläm!haha" och vad tror ni jag gjorde? jo jag ropade på dom och gjorde sammasak. däremot skrattade ingen när jag gjorde det men äsch vi gick vidare mot iskanan där alla ville åka med.. ja gissa?julia! tillslut blev jag lite kickigris som bara ville vara med kicki för att julia inte skulle ta henne ifrån mig. funkade väl ibland, sen en dag va jag och julia själva. gud det glömmer jag aldrig.. det här är sånna minnen som verkligen aldrig glömms. hur jag försökte vara som en annan person,men det är inte så konstigt. för julia är inte vem som helst,nej.hon är speciell.