ISABELLE CARLSSON

Tänker ta upp ämnet om tjejers dåliga självförtroende.

Hur utseendefixerade och känslomässiga är inte vi tjejer? En fråga jag undrar ofta är vem är det vi försöker vara fina för? Tjejer eller killar? Eller är det både och? Vem är det man vill synas för? Ställer vi oss framför spegeln och sminkar oss och köper de nyaste kläderna för att vara en i mängden av alla dessa snygga tjejer? Jag vill inte låta lesbisk eller så, har absolut inte några fördomar mot lesbiska men vill att ni ska fatta vad jag menar. Eller gör vi det för att vara något för killar?

Killar i min ålder går ju rätt mycket efter utseende så som jag har fattat det. I wonder why? Finns betydligt mycket snyggare och smartare tjejer som räknas som "fula" än alla dessa tillpiffade tjejer. Men killar har inte hamnat i det stadiet än antar jag. Jag tror inte jag riktigt vet vem man försöker göra mig "fin" för. Men jag antar att det är båda delarna. Just för att man vill fixa sig för att andra tjejer ska se en, för man vill ju dessutom som jag skrev vara en i mängden. Man vill inte vara personen som har udda stil och kläder för det blir man inte accepterad för. Killar gör man sig också fin för, eller iallfall försöker sen känner man ofta att man inte precis lyckas men det finns ändå en mening med att man lägger ner så mycket tid för att se bra ut för andra?

Sen måste vi tjejer lära oss att acceptera oss själva. Vi lägger ut bilder på fina kändisar på bloggen och skriver att man inte skulle tveka på att se ut så. Tänk istället att det kanske finns personer som faktist vill se ut som dig kanske? Man kan inte ha allt. Men alla har något. Vissa kanske har dom enormt fina ögonen, vissa kanske lyckas bättre med det långa fina oslitna håret, vissa kanske har den enormt roliga humorn..Ni fattar vart jag vill komma! Det finns ingen som kommer ha allt, man måste bara lära sig att gilla sig själv. Jag jobbar med det dagligen för jag har aldrig riktigt gillat varken min kropp eller utseende. Men har lärt mig att jag faktist är en väldigt bra person inombords. Och det tycker jag själv är viktigt och nöjer mig bra med det, men sen kan man absolut fortsätta jobba med sånt man inte är nöjd med när det gäller sig själv.

Ett bra tips kan ju vara att kommenterar folk att: du har fina ögon, att du tagit en fin bild på dig själv, att du har fint hår osv. säg inte "nej, hatar dom/den/det" för en person skulle inte säga det utan att mena det. Utan ta istället in det och säg "Tack så mycket, kul att höra!" Då stärker du din insida med hjälp av dig själv också. 

Jag skrev aldrig in någonstans om att man vill ha den perfekta kroppen. Enligt mig finns det ingen perfekt kropp faktiskt. Allas dröm är att vara smal, det kan vi vara överens om. Men vart går gränsen smal, vart går gränsen översmal och vart går gränsen till att kallas tjock? Det är bara vi själva som får oss tänka vi är odugliga. Om vi bara skaffar oss själva lite självförtroende att vi är fina som vi är, att folk kanske faktist tittar på dig för dom tycker du är fin istället för att du själv tror att dom tycker du är ful så kommer du komma långt. Alla är olika och så är det bara, jag väljer inte vänner efter storlek. Jag väljer vänner efter hur dom är som personer inombords. Spelar ingen roll om personen jag skulle umgås med skulle vara någon som kallas fetto, eller anorexiabarn.

Det finns så mycket mer i en person än bara utsidan. Man ska inte döma en person efter dess utseende. Lär känna personen ordentligt innan du tar saker förgivet. Det kommer man mycket längre med än att ta saker om en person förgivet redan från början. Så tjejer där ute! Upp med huvudet och börja uppskatta er själva, köp kläderna ni drömt om att kunna ha på er istället för att vänta tills du känner du är "nöjd" med dig själv. Köp på dig något riktigt fint klädesplagg och visa vilken skönhet du verkligen är!